Change language/Ändra språk

OBS: Denna sida är under konstruktion och kommer att genomgå flera ändringar.

Vanliga frågor

 

Har det funnits betydelsefulla människor som förespråkade socialism/kommunism?

Ja! Albert Einstein, George Orwell, Helen Keller, Leila Kahled, Malala Yousafzai, Martin Luther King, Jr., Nelson Mandela, Oscar Wilde, Frida Kahlo och Pablo Picasso för att bara nämna några.

"Jag är övertygad om att det bara finns ett sätt att eliminera denna grova onda, nämligen genom att skapa en socialistisk ekonomi, åtföljd av ett utbildningssystem som skulle vara inriktat på sociala mål. I en sådan ekonomi ägs produktionsmedlen av samhället själv och används på ett planerat sätt. En planekonomi, som anpassar produktionen till samhällets behov, skulle distribuera det arbete som behövs göras till alla som kan arbeta, och skulle garantera försörjning för varje man, kvinna och barn. Utbildningen av individen, utöver att främja hens egna medfödda förmågor, skulle också utveckla en känsla av ansvar för hens medmänniskor, istället för förhärligandet av makt och framgång som vi ser i vårt nuvarande samhälle."

-Albert Einstein, "Varför Socialism?", Monthly Review, Maj 1949

Varför bör jag vara socialist?

Om du är arbetare så får du inte den lönen du är värd. Värdet som du producerar som arbetare är värt mer än den lön som din chef ger dig. Din chef utnyttjar dig och ditt arbete för vinst - för att tjäna pengar. På din arbetsplats lever du under din chefs diktatur. Du har ingen yttrandefrihet och det finns ingen demokrati (VD:n och styrelsen bestämmer allt - arbetarna får i allmänhet inte fatta beslut för sig själva eller för företaget). Under socialismen skulle alla arbetare få skörda vad de sår och få betalt enligt värdet av det arbete de gör, samt demokratiskt bestämma hur deras arbetsplats fungerar.

Om du tycker att det är orättvist att 8 personer (0.0000001% av världens befolkning) äger så mycket som 3,7 miljarder människor (50% av världens befolkning), och att vissa människor bor i herrgårdar medan andra sover på gatan, då du har motivation för att bli socialist. (Källor: 1, 2, 3)

Vad är kapitalism?

För att förstå varför socialismen är nödvändig måste du först förstå vad exakt kapitalismen är. Kapitalismen är det nuvarande dominerande produktionssättet i världen. Kapitalismen bygger på privat ägande av produktionsmedlen, dvs privat (produktiv) egendom. Utöver detta: Under kapitalismen är lönearbete och arbetskraft endast varor som köps och säljs av kapitalister (borgarklassen, överklassen, osv).

Här är en sida med några termer som är viktiga att veta och deras definitioner. (OBS: Finns än så länge bara på Engelska)

Vilka problem har socialister med kapitalismen?

Socialister tror inte att kapitalismen i sig är ond eller att den aldrig borde ha uppfunnits. Tvärtom, om du tog en socialist och skickade dem tillbaka till tiden före den industriella revolutionen, skulle hen utan tvekan stödja etableringen av det kapitalistiska produktionssättet. Kapitalismen har otvivelaktigt ökat den globala produktionen många gånger över, och ökat levnadsstandarden för miljontals människor som brukade arbeta i fält för feodala herrar. Men precis som den teknologiska utvecklingen fortsätter att gå fram, så måste samhället fortsätta att gå fram, och vi socialister anser att kapitalismen är ett föråldrat system. Vi tror inte att kapitalismen är det slutliga produktionssättet, och att det måste bytas ut av ett bättre system. Kapitalismen är politiskt, ekonomiskt och ekologiskt ohållbar.

Men det stämmer frågan: Vad, specifikt, är det som är fel med kapitalismen?

Kapitalismen möjliggör att vem som helst (med tillräckligt kapital) kan skapa ett företag och producera vad de vill, utan skyldighet att faktiskt arbeta själv och utan hänsyn till demokrati på arbetsplatsen eller samhällets materiella behov. En kapitalist (en ägare av medel för att skapa kapital och en medlem av den borgerliga eller "övre" klassen) behöver inte bry sig om huruvida vad deras företag producerar är nödvändigt för samhället. En kapitalist behöver endast oroa sig om att göra vinst. Det är därför som socialister ser kapitalismen som bland annat ekologiskt ohållbar, eftersom att jorden har begränsade resurser, och varje land har begränsat utrymme för en begränsad mängd fabriker. Under kapitalismen används dessa fabriker endast för det som kan säljas, istället för saker som samhället faktiskt behöver. Detta leder till den udda situationen där människor som lever i fattigdom kan ha råd med en smartphone men inte alltid med mat på bordet. Det kapitalistiska samhället producerar för lite av vad vi behöver, och för mycket av vad vi inte behöver, eftersom att kapitalistiska systemet är baserat på kapitalisternas vinst, inte mänskliga behov.

Och kapitalister bestämmer inte att det är dags att sluta tjäna pengar när de når en viss nettoförmögenhet. Tvärtom, kapitalister är aldrig nöjda och försöker ständigt tjäna så mycket pengar som möjligt. Problemet med detta är att pengar bara är en social konstruktion utan inneboende värde. Pengar i sig är inte värda någonting, men istället representerar pengar ett värde som finns någonstans. Men det här värdet är inte oändligt. Kapitalister kan inte fortsätta tjäna pengar för alltid, för så småningom kommer  de ha tagit allt värde från världen och måste börja ta pengar från de fattiga. Och det är ju just det som har hänt: De rika har blivit rikare, och de fattiga har blivit fattigare. Världens kapital, världens rikedommar, har ackumulerats bland de 100 eller så rikaste individerna i världen, och denna ackumulering fortsätter än idag. Denna ackumulation av kapital kommer inte bara så småningom att sluta, den måste stoppas.

En av kapitalismens mest kända kritiker, liksom en av socialismens grundare, var Karl Marx. Genom åren beskrev Marx olika problem med kapitalismen. Nedan är några exempel.

Arbetarna får lite betalt, medan kapitalisterna blir rika.
Förmodligen det mest uppenbara problemet som Marx hade med kapitalismen är att arbetarna, som faktiskt gör allt arbete, får väldigt lite betalt, medan kapitalisterna blir rika. Den metod som kapitalisterna använder och har använt sedan kapitalismens början kallas "ursprunglig ackumulation". Arbetarna producerar något för ett pris, och kapitalisterna säljer det till ett mycket högre pris, samtidigt som arbetarnas löner sänks så mycket som möjligt för att maximera vinsten. Den vinst som kapitalister gör genom att använda ursprungliga ackumuleringsmetoden kallas "mervärde". Enligt Marx är denna "vinst" helt enkelt stöld, stulen av kapitalisterna från arbetarna. Marx ansåg att arbetare har rätt till det värde de producerar, och att arbetarklassen ska ta kontroll över ekonomin från kapitalisterna.

Kapitalismen är fjärmande
Marx förstod att arbete kan vara källan till vår största glädje, men att kapitalismen har förvandlat det till något vi alla avskyr. Alla hatar måndagar. Måndag är dagen vi förlorar helgfriheten för att börja jobba igen. Men varför hatar folk måndagar? Varför tycker inte folk om sitt arbete? Det moderna arbetet tvingar oss göra en sak hela dagen, men fjärmar oss från det som vi tror vi skulle kunna idéalt sätt bidra till samhället. Någon som kanske vill skriva symfonier måste arbeta i en fabrik, eftersom att de behöver tjäna pengar för att ha råd med mat och bostad. Och å andra sidan, vissa människor som arbetar med vad de tycker bidrar till samhället (exempelvis lärare) betalas mycket lite för att göra det. Ett annat problem som bidrar till fjärmning är att det moderna arbetet har blivit extremt specialiserat. Kapitalisten vill inte att mästarhantverkare ska producera stolarna i hans möbelfabrik, han vill kunna anställa nästan vem som helst för att skapa ett ben av en stol och tre andra personer för att producera de andra tre benen, för då är det lätt att ersätta någon om han tjänar på det, eller om produktion kan öka med teknologisk utveckling. Tio personer kan ersättas av en dator och en ingenjör för att underhålla datorn, vilket innebär att 9 personer blir arbetslösa, allt för att ge mer vinst till kapitalisten.

Kapitalismen är väldigt instabil.
Kapitalismen är och har varit präglad av ekonomiska kriser ända från början. Kapitalister kan klä dessa kriser som "chockerande" och "sällsynta" och "säkert den sista", men det här är långt ifrån sanningen, hävdade Marx, för kapitalismen är instabil av sin natur. Kapitalismen lider av en överflödskris snarare än, som i det förflutna, en bristskris. Modern produktion är helt enkelt för effektiv. Vi producerar för mycket: Mycket mer än vi kan konsumera. Modernt arbete är så produktivt att vi skulle kunna ge alla på jorden ett hus, en bil, tillräckligt med mat och vatten, samt fri tillgång till utbildning och sjukvård. Men enligt beräkningar från Världslivsmedelsprogrammet har över 795 miljoner människor i världen inte tillräckligt med mat för att leva ett hälsosamt liv, och enligt Global Campaign For Education så har över 70 miljoner människor inte tillgång till utbildning. Om vi skulle producera saker vi behöver, i stället för till exempel 24 olika märken av tvål, skulle vi kunna se till att alla har vad de behöver för att överleva. När människor har tillräckligt med mat och någonstans att bo kan vi börja oroa oss om att producera mindre viktiga saker.

Vad är socialism?

När de flesta (i västvärlden, inklusive Nordamerika och Europa) hör ordet "socialism", tänker de på skandinaviska och centrala europeiska välfärdsstater som har höga skatter och olika former av socialbidrag. Det är en vanlig missuppfattning att dessa länder är socialistiska. Den rätta termen för att beskriva dessa länder är "socialdemokrati", som är en revisionistisk form av socialism som inte förespråkar en övergång till det socialistiska produktionssättet. Dessa länder är på alla sätt och vis fortfarande kapitalistiska: De förespråkar en reform av den nuvarande status quo:n, men inte en fullständig övergång från kapitalismen till socialismen.

Vad socialismen egentligen är, är en politisk och ekonomisk teori om social organisation som förespråkar att produktions-, distributions- och utbytesmedel ska ägas och regleras av samhället som helhet, snarare än av privatpersoner.

"Socialism" kan också användas som ett paraply-term för att beskriva en samling ideologier som förespråkar det socialistiska produktionssättet. Dessa inkluderar men är inte begränsade till:

  • Anarkokommunism
  • Marxistisk kommunism
  • Demokratisk socialism
  • Frihetlig socialism
  • Syndikalism

De flesta former av socialism bygger på, eller är i alla fall inspirerade av, marxismen.

Vad är skillnaden mellan socialdemokrati och demokratisk socialism?

Helt enkelt så förespråkar den demokratiska socialismen för en övergång (revolutionär eller reformistisk) från det kapitalistiska produktionssättet till det socialistiska produktionssättet åtföljt av ett demokratiskt system, medan socialdemokratin förespråkar en "bättre" version av kapitalismen, uppnådd genom reform av nuvarande status quo:n, som tillåter statligt ägande av (mestadels) icke-lönsamma delar av samhället samt socialbidrag och välfärd som betalas med höjda skatter.


Vad är det för fel med socialbidrag och välfärd?

Det finns inget inneboende fel med dessa saker. Faktum är att socialister vill ha mer välfärd och social trygghet för folket. Socialister vill se till att alla har någonstans att bo, tillräckligt med mat och vatten för att leva ett hälsosamt liv, gratis utbildning och hälsovård i hög kvalité, föräldraledighet, arbetssäkerhetslagar, sjukpenning, betalad semester, osv). Det problem som de flesta socialister har med socialdemokratin är att den för det första bara ger några av dessa saker till sina medborgare (socialdemokratiska länder har till exempel inte bostadsgaranti) och för det andra att dessa saker ska betalas genom skatter. Hög inkomstskatt går direkt emot den socialistiska idén om att låta arbetarna skörda vad de sår. Genom att ta intjänade löner från proletariatet (arbetar- och medelklassen) blir den socialdemokratiska staten inte bättre än den kapitalistiska klassen, som använder ursprunglig ackumulation för att klämma ut vinst ur sina arbetare. Mer om detta längre ner på den här sidan.

Vad är Marxism?

Marxismen är en världsutsikt och en metod för samhällsanalys, samt en samling politiska och ekonomiska teorier som utvecklats av Karl Marx och Friedrich Engels. Marxismen fokuserar på klassrelationer och samhällskonflikter, och använder en materialistisk tolkning av historisk utveckling och en dialektisk syn på social omvandling. Marxistisk metodologi använder ekonomisk och socio-politisk utredning och tillämpar det på kritik och analys av kapitalismens utveckling och klasskampens roll i systemisk ekonomisk förändring.

Medan socialismen och kommunismen tekniskt sätt fanns före Marx så var det han och Engels som var de som förvandlade den utopiska drömmen om ett perfekt samhälle till en praktisk vetenskap. Karl Marx och Friedrich Engels är ensamma ansvariga för att popularisera socialism och kommunism över hela världen och det är säkert att säga att socialismen skulle ha varit en opraktisk, utopisk, nästan omöjlig att genomföra ideologi utan marxistiska analyser.

Vad är kommunism?

Kommunismen är en social, politisk och ekonomisk ideologi och rörelse vars yttersta mål är upprättandet av ett kommunistiskt samhälle. Det kommunistiska samhället är det sista steget av socialismen (ur ett materialistiskt perspektiv av historien, se: Marxism). Det definieras som en socioekonomisk ordning som är strukturerad på det gemensamma ägandet av produktionsmedlen och frånvaron av sociala klasser, pengar och en stat. Begreppet "kommunistiskt samhälle" ska särskiljas från det västliga begreppet "kommunistisk stat", det sistnämnda hänvisar till en stat som styrs av ett parti som bekänner en variation av marxism-leninismen.

Vad är skillnaden mellan socialism och kommunism?

I marxistisk teori är socialismen övergångsstaten mellan störtandet av kapitalismen och förverkligandet av kommunismen. Kommunismen är ett högre stadium av socialismen, och socialismen är ett lägre stadium av kommunismen.

"Kommunistiska" länder som Kina, Kuba, Laos, Nepal och Vietnam har aldrig hävdat att de har uppnått kommunismen, men är kommunistiska i den meningen att deras mål är att skapa det kommunistiska samhället.

Så kommunister är socialister?

Ja, alla kommunister är per definition också socialister, men inte alla socialister är kommunister. De flesta socialister är överens om att kommunismen bör vara nästa produktionssätt efter socialismen, men olika socialistiska ideologier har sina egna idéer för hur detta samhälle ska nås och hur det skulle se ut (och om det ens kan nås). Dessutom vill många socialistiska organisationer och politiska partier inte vara associerade med ordet kommunism, efter att Sovjetunionen och östblocket väsentligen förändrade betydelsen av ordet kommunism från "ett statlöst, pengalöst, globalt samhälle utan privat ägande av produktionsmedel" till "en stat styrd av ett marxist-leninistiskt parti."

Vill socialister ha demokrati eller diktatur?

Demokrati. Det finns inget steg av socialism där det krävs en diktatur. Socialister förespråkar dock en så kallad "proletariatets diktatur," som inte får förväxlas med en faktisk diktatur. I marxistisk teori har alla samhällen som har ekonomiska klasser också en diktatur av en av dessa klasser. I det kapitalistiska samhället har den borgerliga klassen politisk makt över proletariatet, och så kan det kapitalistiska samhället kallas borgarklassens diktatur. Å andra sidan ska det socialistiska samhället vara styrt av arbetarklassen, så det kallas proletariatets diktatur, som i "arbetarklassens styrelse". Proletariatets diktatur existerar emellertid bara i det socialistiska samhället. I det kommunistiska samhället, som är klasslöst, finns det ingen diktatur av någon särskild klass.

Med detta sagt tror många socialister att det är omöjligt att uppnå socialism genom borgerlig (liberal, parlamentarisk) demokrati, för att dessa system utformades av de rika för att hålla de rika makten. Men det är inte sant att socialister inte vill ha demokrati. Faktum är att socialister vill ha mer demokrati än vad som redan finns: Socialister vill ha en sann demokrati där varje persons röst och mening verkligen spelar roll. Socialister vill inte bara ha en mer direkt demokrati (dvs. tillåta befolkningen att direkt kontrollera hur landet drivs, snarare än att bara låta dem rösta för en "representant" som superlöfter att rösta i sina intressen, men är inte verkligt skyldighet att faktiskt göra det), men också möjliggöra en demokratisk kontroll av produktionsmedlen. Det vill säga att alla arbetstagare ska kunna demokratiskt bestämma hur deras arbetsplats är körd, vad som produceras, hur mycket den ska sälja till osv.

Var nazi-tyskland ett socialistiskt land?

Även om nazistpartiet kallades "Nationalsocialistiskt", var det inte socialistiskt. Nazisterna främjade en corporatistisk klasssamarbetsideologi som de kallade "socialism" i ett försök att få arbetarklassstöd (socialismen var en enormt populär idé i Tyskland vid den tiden). I praktiken privatiserade Nazi-Tyskland majoriteten av ekonomin, förbjöd oberoende fackföreningar och skickade kommunister, socialister och socialdemokrater till koncentrationsläger tillsammans med andra "oönskade" medborgare som judar, mörkhyade människor, handikappade, osv.

Skulle ingen få äga något under kommunismen?

Om du är rädd att kommunisterna kommer bryta sig in i din lägenhet och ta din Xbox eftersom privat egendom har avskaffats, så kan du pusta ut eftersom att "privat egendom" inte är samma sak som "personlig egendom". Privat egendom betyder privata produktionsmedel (fabriker, maskiner, osv.) och personlig egendom betyder saker som privatpersoner äger, som t.ex ditt hus, din bil och ditt Xbox.


Skulle vaktmästare och doktorer få lika betalt under kommunismen?

Nej, kommunisterna är alla för att arbetarna får den kredit de förtjänar. En läkare bidrar mer till samhället än en vaktmästare gör, därför får läkaren mer än vaktmästaren, men de behöver båda fortfarande mat, vatten, ett hem, vård, utbildning, kanske en bil, etc. Läkaren kan dock få några trevligare saker, mer semestertid eller lediga dagar, färre timmar och andra icke-monetära förmåner.

Det finns också den aspekten att oväsentliga ståndpunkter som "vaktmästare" inte ens existerar under socialismen eller kommunismen, och att plikten att städa upp skulle delas mellan folket inom ett visst samhälle (till exempel en arbetsplats eller ett grannskap).

Och i slutändan vill kommunister helt och hållet avskaffa pengar.

In this scene from "Star Trek: First Contact" Captain Picard explains to a woman of the 21st century how the "economics of the future are somewhat different" and that money does not exist. Picard describes how "the acquisition of wealth is no longer the driving force in our lives" that instead "we work to better ourselves, and the rest of humanity."

Avskaffandet av pengar skulle dock inte komma samtidigt som kapitalismens avskaffande. Pengar skulle fortfarande användas i det socialistiska samhället, förmodligen i hundratals år. En ganska viktig del av socialismen är att arbetarna inte längre skulle utnyttjas av sina arbetsgivare och kunde fritt njuta av frukterna av deras arbete. Under en tid skulle detta förmodligen manifestera sig som pengar som skulle kunna spenderas för att köpa konsumentvaror: videospel, bilar, cigarrer, god mat etc. Vad det än är det vanliga folket skulle vilja ha. Om socialismen blir det dominerande produktionssättet i världen, och automation och produktivitet fortsätter att öka med sin nuvarande skattesats, kommer behovet av pengar samt staterna att dämpas. Vid den här tiden skulle det socialistiska samhället börja övergå till det kommunistiska samhället.

Två video-klipp som jag rekommenderar är “Humans Need Not Apply” av CGPGrey och “The Rise of the Machines – Why Automation is Different this Time” av Kurzgesagt. De går in i detalj om hur mycket katastrofautomatisering är för vårt nuvarande kapitalistiska samhälle. Men under socialismen / kommunismen är automatisering inget annat än fördelaktigt. Det kommer helt enkelt låta fler människor spendera tid på att göra vad det egentligen är de vill göra, istället för att arbeta i en fabrik.

Har inte alla försök med socialism misslyckats? Vad sägs om Stalin och fängelselägerna i sovjetunionen, osv?

Nej, gott om dem lyckades. På de flesta ställen där du har hört talas om att det finns en socialistisk revolution har materialförhållandena massivt förbättrats. Om det inte hade blivit revolutioner på dessa ställen skulle du troligen inte ha hört mycket om dem, och de skulle bara vara som alla fattiga kapitalistiska länder i Afrika, Sydamerika och Asien.

När det gäller frågor som "Var Stalin ansvarig för miljontals dödsfall", är socialister mycket sällan överens med varandra. Det finns generellt tre sätt för socialister att se Stalin och hans era av regel:

  1. Stalin var en brutal diktator som förrådte Lenin och socialismen som helhet.
  2. Stalin gjorde det bästa han kunde i en dålig situation (andra världskriget).
  3. Stalin var inte en diktator och gjorde bra bidrag till socialismen och världen som helhet.

Men snarare än att försöka argumentera för en sida eller en annan, kommer jag att rekommendera ett par böcker som argumenterar för olika synpunkter på den fråga som du kan läsa. Länkarna kommer längst ner på den här sidan.

Är socialdemokratin ett bra alternativ till kapitalism?

Socialdemokratin är ett system som enligt definition förespråkar social rättvisa inom ramen för en kapitalistisk ekonomi. Den tjänar inte som ett alternativ till kapitalismen själv, utan snarare en annan, "vänligare" version av den. För många verkar det socialdemokratiska systemet som en bra mellanklass mellan kapitalismen och socialismen. Men socialdemokratin är ett system som inte bara bygger på exploateringen av arbetarna i landet det är etablerat utan också på imperialistiskt utnyttjande av världens södra "tredje världsländer". Socialdemokratin är inte livskraftig utan den lyx som billigt offshorearbete ger. Om villkoren för arbetarna i tredje världsländerna förbättras (t ex barnarbete är förbjudet och 12-timmars arbetsdag ändras till en 8- eller 6-timmars arbetsdag) faller levnadsstandarden i socialdemokratiska länder.

Ytterligare kritik av socialdemokratin inkluderar det faktum att demokratiska system av socialdemokratiska länder fortfarande tjänar borgarklassen. De rika och företagen arbetar oförtröttligt för att ångra sig några segrar som arbetarna vunnit genom demokratiska medel (universell hälso- och sjukvård, fri utbildning, arbetslöshetssubventioner, höjning av minimilön etc.), vilket resulterar i att hälften av parlamentet i ett givet socialdemokratiskt land vara borgerlig, och den andra är socialdemokratisk, vars båda sidor bär ett bakåt och fjärde politiskt slag som aldrig slutar och inte har någon vinnare. De korta 4-åriga villkoren lägger bara till problemet: En part med majoritetsrepresentation i ett socialdemokratiskt land försöker desperat göra så mycket kortsiktig förändring som möjligt och gör ingenting när de inte har majoritet, vilket resulterar i nej parti som någonsin gör några långsiktiga åtaganden och i stort sett överger ideologin. Det gör politik till ett sportspel där folk röstar för sitt favoritlag, inte av någon ideologisk anledning, men för att de tror att deras lag är bäst, eller har den vackraste logotypen, eller det bästa sloganet, eller den snyggaste partiledaren, eller helt enkelt eftersom deras föräldrar röstar för den parten. (Källa)

Men socialism/kommunism kan ju inte funka p.g.a mänsklig natur.

En snabb blick på historia och antropologi förstör idén att "mänsklig natur" är en statisk oföränderlig sak. Mänsklig natur och beteende är delvis plastisk (reflektioner av historiska och kulturella förhållanden i förhållande till det specifika produktionssättet), vilket framgår av de stora skillnaderna i mänskligt beteende och social organisation under olika historiska perioder och geografiska platser. Civilsamhället, mänskligt beteende och ideologi har förändrats över tid på samma sätt som arter förändras genetiskt över tiden.

Att observera människor under ett kapitalistiskt samhälle och dra slutsatsen att egoism är mänsklig natur är som att observera människor i en fabrik där rök förstör deras lungor och dra slutsatsen att det är mänsklig natur att hosta.
— Andrew Collier, Marx: A Beginner’s Guide

Ingen skulle ju vilja jobba under kommunismen.

Arbetets incitament är detsamma som det alltid är: det som aktiveras av produktionssättet. Selfishness är inte den främsta motivationen för arbete i många epoker. Det är dumt att tro att utan kapitalism och kapitalister skulle vi alla bara sitta på våra händer och svälta ihjäl. Den stora majoriteten av mänsklig historia var utan dessa saker, i en form av primitiv kommunism.

Tänk på det så här: Du och två vänner bor på en gård. Du behöver alla en ladugård, så du går ihop och bygger en ladugård. Någon hugger veden, någon gör planerna, någon drar träet till där ladan ska byggas, och sedan bygger du alla ladan tillsammans. Eftersom alla tre av er behöver ladugården, och alla tre av er ska använda ladan, behöver vi inte byta pengar under denna process. Medlen till att producera ladan ägs av alla tre på ett gemensamt sätt. Grattis: Du deltog bara i kommunismen. Det var inte så läskigt, var det?

Det finns ingen "Lada-VD" som dikterar över de andra två, betalar dem en lön och blir då ensamägaren av ladan, laddar de andra två varje gång de vill använda ladan. Eftersom det är ineffektivt. Kapitalismen är ineffektiv. Kapitalismen fungerar inte, på grund av "mänsklig natur".

Socialism/kommunism är idealism.

Det kunde verkligen inte vara längre från sanningen. Socialismen bygger på historisk och dialektisk materialism, snarare än den hegeliska dialektiken. Det innebär att den grundar sig på en evidensbaserad materialistisk förståelse av samhället och de konflikter som uppstår från olika klassinteresser - som manifesterar sig som fysisk konflikt i motsats till ideologiska strider. Marxismen är den sociala ekvivalenten av den vetenskapliga metoden, det är analytisk och framsteg och ändrar sin analys utifrån samhällsförändringarna.

Vidare läsning: Socialismens utveckling från utopi till vetenskap av Friedrich Engels.

Socialism/kommunism ser bra ut på papper, men funkar inte i verkligheten.

Ja, det fungerar. Precis som kapitalismens arbete och feodalismsarbete. Frågan är inte fungerar det? Frågan är vilken som fungerar bäst för den gemensamma mannen? och sedan socialismen är ideologin avsedd för den gemensamma mannen, i stället för de rika, och historien har visat oss att endast socialism kan omdirigera ett outvecklat feodalt land till ett moderniserat industriellt kraftverk på några år, det är ingen tvekan om att socialismen fungerar inte bara, men fungerar bättre än alternativen.

Denna fråga påminner mig om skämt "Kommunismen ser bra ut på papper, men i praktiken är den vanligtvis saboterad av ett militärt coup d'etat som finansieras av CIA." Vilket har viss sanning till det.

Varje gång socialismen har försökts så har USA ingripit antingen direkt genom krig mot socialistiska länder:

  • Koreakriget 1950-53
  • Lebanonkrisen 1958
  • Bay of Pigs invasionen av Cuba 1961
  • Simba-upproret 1964
  • Vietnamkriget 1965-75
  • Kommunist-upproret i Thailand 1965-83
  • Multinationella styrkan i Lebanon 1982-1884
  • Invasionen av Grenada 1983

Eller genom statskupper genomförda av CIA:

  • Iranska statskuppen 1953 där USA störtade en demokratiskt vald socialist (Statsminister Mohammad Mosaddegh) för att ersätta honom med en auktoritär diktator-kung (Mohammad Reza Pahlavi).
  • Guatemalanska statskuppen där USA störtade en demokratiskt vald socialdemokrat (Jacobo Árbenz) för att ersätta honom med en auktoritär diktator (Carlos Castillo Armas).
  • Chilenska statskuppen 1973 där USA störtade en demokratiskt vald socialist (Salvador Allende) för att ersätta honom med en totalitär fascistisk diktator (Augusto Pinochet, som senare beordrade ca 3,000 mord, tortyr av ca 30,000 människor och konstruktionen av koncentrationsläger som inrymde ca 80,000 personer).
  • Haitiska statskuppen 1991 där USA störtade en demokratiskt vald socialdemokrat (Jean-Bertrand Aristide), som tros ha varit vinnaren av det första ärliga demokratiska valet i Haiti, för att ersätta honom med en auktoritär diktator (Raoul Cédras).

Och kom ihåg att ovanstående endast är en lista över framgångsrika regeringsändringar av CIA mot socialistiska nationer. Listan omfattar inte misslyckade försök till CIA:s regimförändringar, eller några försök (framgångsrika eller inte) till CIA:s regimförändringar gentemot icke-socialistiska länder. CIA har varit involverad i minst 21 regimskifte-åtgärder.

Eller indirekt genom att stötta (skicka vapen till, osv) fiender (inklusive monarkister och fascister) av socialistiska länder:

  • Ryska inbördeskriget 1918-20
  • Kinesiska inbördeskriget 1944-49
  • Grekiska inbördeskriget 1944-49
  • Första Indokinesiska kriget 1946-54
  • Paraguayska inbördeskriget 1947
  • Malayakrisen 1948-60
  • Mau-Mau-rörelsen 1952-60
  • Kubanska revolutionen 1953-59
  • Andra indokinesiska kriget 1953-75
  • Första Taiwansundekrisen 1954-55
  • Algeriska kriget 1954-62
  • Andra Taiwansundekrisen 1958
  • Centralamerikakrisen 1960-96
  • Kongokrisen 1960-65
  • Eritreiska självständighetskriget 1961-91
  • Dhofar-upproret 1962-76
  • Kommunistiska upproret i Sarawak 1962-90
  • Upproret i nordöstra Indien 1963-Nu
  • Dominikanska inbördeskriget 1965
  • Tchadiska inbördeskriget 1965-79
  • Bolivianska kampanjen 1966-67
  • Andra koreakriget 1966-69
  • Sydafrikanska gränskriget 1966-90
  • Years of Lead 1968-82 (där USA stöttade Nazister som slogs mot Marxist-Leninistiska anti-fascister)
  • Kommunistiska upproret i Malaysia 1968-89
  • Al-Wadiah-kriget 1969
  • Upproret i Filippinerna 1969-Nu
  • Yemenkriget 1972
  • Angolanska inbördeskriget 1974-2002
  • Etiopiska inbördeskriget 1974-91
  • Lebanesiska inbördeskriget 1975-90
  • Kriget i Västsahara 1975-91
  • Indonesiska ockupationen av Östtimor 1975-91
  • Upproret in Laos 1975-Nu
  • Upproret i Turkiet 1976-Nu
  • Ogadenkriget 1977-78
  • Kambodjansk-vietnamesiska kriget 1977-91 (där USA stöttade massmördaren Pol Pot)
  • Moçambikanska inbördeskriget 1977-92
  • NDF-upproret 1978-82
  • Konflikten mellan Libyen och Tchad 1978-87
  • Yemenkriget 1979
  • Afghansk-sovjetiska kriget 1979-89 (där USA stöttade "frihetskämpande" islamister som senare bildade Al-Qaeda och IS)
  • Inbördeskriget i Peru 1980-Nu
  • Afghanska inbördeskriget 1989-92

 

Vad kan jag göra för att stödja upprättandet av ett socialistiskt samhälle?

Den viktiga delen är att studera (mycket) och gå med i ett lokalt socialistisk parti eller organisation. Se texten nedan för tips på vad du ska läsa. När du är medlem i ett socialistisk parti, var noga med att faktiskt vara involverad. Att bara vara medlem hjälper inte partiet så mycket. Var på utkik efter lokala manifestationer eller händelser, agitera och lär dina kollegor om socialismen, och kanske dela den här webbplatsen med dina vänner. Tillsammans kan vi bygga en bättre, friare och mer demokratisk värld, där ingen ska gå utan mat, vatten, boende, arbete, utbildning eller vård. I Karl Marx tidlösa ord:

Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning. Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution. Proletärerna har i den ingenting annat att förlora än sina bojor. Men de har en värld att vinna.

Proletärer i alla länder, förena er!
— Karl Marx, Det kommunistiska partiets manifest, 1848
 

resurser

Studieguide:

Bra hemsidor:

Angående hungersnöd i sovjetunionen:

Angående repression, gulager och mänskliga rättigheter i sovjetunionen:

Angående demokrati i sovjetunionen:

Angående repression, hungersnöd och mänskliga rättigheter i folkrepubliken kina:

angående demokrati i folkrepubliken kina:

angående Che Guevara:

angående kuba: